Efter ett par dagars frid och fröjd med en massa hjärtan återgick vi idag till verkligheten.
Efter en natt med alldeles för lite sömn tyckte Lillgangstern att han skulle gå upp tjugo över sex. Efter det kom han och väckte mig fyra gånger för att fråga diverse olika småsaker. Vilket resulterade i en hejdundrande huvudvärk för min del.
Sen gick jag upp. För att mötas av en sursomencitron-Lillgangster som inte fick ihop ett par skosnören. Eftersom idag är tydligen det viktigaste av allt att ha på sig ett par skor, Inomhus. Han provar två gånger och sen ger han upp. Vansinnigt sur. På allt. För han kommer minsann aldrig klara av någonting och varför kan inte vi hjälpa honom?
Så det känns liksom som att hela den här dagen är sabbad nu. På grund av för lite sömn och ett par skosnören.
Herrejisses, som jag ser mig själv i honom.
