Ikväll var jag nära att dö. På riktigt. Jag var nära att bli mos mellan två långtradare. Den ena åkte bakom mig. Den andra valde att svänga ut mitt framför mig. På E18. När snitthastigheten på alla bilar och långtradare låg i cirka 90. Kanske inte det mest genomtänkta beslutet den långtradarchaffisen tagit i sitt yrkesliv. Jag tvärnitar och hinner stanna. Långtradaren bakom mig fick det ju inte lika lätt. Jag ser i backspegeln hur den kommer väldigt nära väldigt fort. Samtidigt som den blinkar med alla helljus den har.
Jag kommer ihåg att jag valde att blunda. I två sekunder. För "jag vill inte dö med öppna ögon" hann jag tänka. Ungefär en meter från min bil kastar sig långtradaren bakom ut i vänsterfilen där bilarna har saktat ner för att släppa fram honom. Eftersom de ser att jag är på väg att bli krossad mellan en nästan stillastående långtradare framför och en som kommer i 90 bakom mig. I säkert 80 kilometer i timmen dundrar den förbi mig med cirka 10 centimeter emellan.
Så jag har några bilister och en långtradarchaffis att tacka för att jag fortfarande lever nu.Tårarna har slutat rinna och jag har pussat Lillgangstern godnatt.
Ikväll känner jag mig omgiven av änglar.