Igår var vi lite osams, jag och Lillgangstern. Eller lite, vi var ganska mycket osams. Så där osams så man var ganska arg på hela världen. Och inte alls tyckte att livet var toppen.
Så när vi kommer som två åskmoln till dansskolan och det står en gubbe där bakom ett hörn som säger "bu!", så höll det på att gå lite illa. Den lilla farbrorn visste nog inte hur nära han var att åka på en propp. Av en sjuåring och hans mycket irriterade mamma.
Så kan vi säga.
Men nu är vi sams igen och ska snart äta frukost.
