Lillgangstern, 7 år, har ganska mycket tankar i huvudet just nu. Som han gärna delar med sig av. I tid och otid. I morse satt han på toaletten. Han vill då gärna att dörren är öppen och att jag sitter utanför och pratar med honom. Lite lätt sällskapssjuk, med andra ord.
Lillganstern: När man dör, mamma, då är det som att man blir jätte, jättetrött och så somnar man bara och sen vaknar man inte något mer.
Jag: Ja, så är det nog...
Lillgangstern: Och sen flyger man upp till himlen och så får man vänta där en stund tills man hittar en mamma och en pappa och så blir man bebis igen.
Jag: Ja, så tror i alla fall jag att det är.
Lillgangstern: Jag med! Det var så jag kom till dig och pappa, jag väntade på er uppe i himlen och sen kom jag till er.
Jag: Vad fint du tänker nu vännen. Var kommer alla de här tankarna ifrån?
Lillgangstern; Jag vet inte mamma, men nu har jag bajsat klart!
Pratstunden över.