När Lillgangstern fyllde sju önskade han sig bara pengar i födelsedagspresent. Som han skulle spara tills han kom på vad han ville ha. Det har han kommit på nu. Han ska ha en sådan här.
Och jag måste säga att jag faktiskt tycker att det är världens bästa grej för honom att köpa för sina egna pengar. Hellre det än en svindyr plastgubbe som går sönder efter två dagar.
Dessutom var det våran överenskommelse. Eftersom det är hans pengar så får han bestämma helt själv vad han ska köpa. Så jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna neka honom den här. Om jag nu hade velat göra det, alltså. Men det är bara att inse, han börjar bli ganska stor nu, hur gärna jag än vill att han fortfarande ska tycka att Chuggington är världens bästa barnprogram.
Så imorgon ska vi nog köpa den däringa Kurion.