Oh my sweet lord!
Jag är verkligen inte van vid att ösa på en hel kväll. Det var ju ganska länge sen. Men det är ju så härligt!
Tänker tillbaka på hur det var när jag jobbade som allra mest. Då hade jag 30 danslektioner i veckan. Det förstår kanske alla att det var ett tag sen. Och att det bara funkade ett par år. Sen satte kroppen stopp för det. Totalt söndertränad var jag tvungen att be om lite assistans.
Men en sådan här kväll som ikväll får mig att minnas. Varför jag älskar det här! Varför jag fortsätter år efter år att lära barn och ungdomar att dansa. Det är helt magiskt att få vara en så stor del av alla dessa barn och ungdomars liv.
Jag hoppas att jag aldrig behöver sluta! Trots alla skador. Trots utslitna muskler och leder. Trots att jag ibland är så trött i kroppen att jag gärna skulle lägga mig ner och dö. Jag vill aldrig någonsin sluta inspirera stora och små dansare. Och jag vill aldrig någonsin sluta bli inspirerad av alla stora och små dansare.
this is my church, this is where I heal my hurts