Nu har jag läst något jättebra! Det handlar om att alltid se positivt på livet, att det faktiskt kanske inte alltid är det rätta att göra. Det är något som jag det senaste året tänkt jättemycket på.
Ibland kan alla dessa "du får aldrig mer än vad du ber om" eller "ju mer tacksamma vi är, desto mer får vi att vara tacksamma över" kännas lite ihåliga. Att man alltid ska tänka positivt känns nästan som en förolämpning mot alla som gått igenom en livskris, förlorat en nära anhörig eller drabbats av en allvarlig sjukdom. Vad är det för fel i att faktiskt må skit ibland? Det kanske är så att det faktiskt är bra att känna sig ledsen, rädd och besviken ibland? Om inte annat så är det mer realistiskt att inse att livet suger ibland. Så är det. För alla.
Nu menar jag inte att jag inte längre tror på mental träning när du ska prestera på topp. Det gör jag verkligen. Men alla inser väl att man inte enbart kan visualisera att man står högst upp på pallen? Det krävs ju faktiskt ett antal helvetiska träningstimmar också. Den mentala biten är ju bara ett hjälpmedel (och ett väldigt bra sådant) för att ta sig dit man vill. Men grovjobbet måste man ju göra själv. Helt och hållet.
Det gäller även i privatlivet. Självklart ska man visualisera hur man vill leva sitt liv. Vad man vill åstadkomma. Hur man vill må. Framtidsvisioner är väl toppen!? Men att tro att det räcker med det, att "Om jag vill något riktigt mycket, så kommer det att ske. Bara jag visualiserar det riktigt, riktigt mycket!" funkar väl inte riktigt, eller? Lycka till, säger jag till alla som önskar sig ett bättre liv eller en massa miljoner på banken.
Man blir inte lycklig av att enbart tänka, man måste göra också.
no one else can feel it for you
only you can let it in
one one else, no one else
can speak the words on your lips
drench yourself in words unspoken
live your life with arms wideopen
today is where your book beginns
the rest is still unwritten