Okej, nu ska jag göra något som jag absolut aldrig gör. Lämna ut mig själv totalt i bloggen. Det här är en engångsföreteelse och kommer aldrig hända igen. Så häng med nu.
Det senaste året har jag förändrat mitt liv totalt. Jag har vänt upp och ner på det mesta. Ingenting är som det var förut. Men jag har gjort det för att jag verkligen tror att det är en förändring till det bättre. För alla inblandade.
Jag är numera varannan vecka-mamma. Något som jag haft otroligt dåligt samvete över. Att Kallemannen mår bra har alltid varit det viktigaste. Men nu blev det inte den katastrofen jag hade fruktat. Det funkar riktigt bra och han mår toppen. Att hans pappa är en helt fantastisk människa med en hel massa förståelse har bidragit mycket till det.
Jag har (tillsammans med Sandra) startat upp Karlskoga DansCenter. Det var en riktig utmaning att få det hela att funka. Det fanns många hinder på den vägen, upptäckte vi. Tack och lov för att jag hade människor bredvid mig som stöttade och peppade. För jag var nästan redo att ge upp den drömmen någonstans där mitt i sommaren.
Det senaste året har bara handlat om överlevnad. Tro mig, I've been to hell and back, på riktigt. Jag har gråtit floder. Alla sömnlösa nätter med en hel massa tankar är inget jag önskar någon. Inte ens min värsta fiende.
Men nu börjar jag må bra igen. Jag satsar allt på framtiden nu, vad den än må innehålla. Jag ska bygga upp en fantastisk dansskola, jag ska ge Kallemannen en glad och trygg mamma och jag ska tillåta mig själv att vara lycklig igen. Utan en massa skuldkänslor. Jag tänker inte be om ursäkt eller skämmas över att jag faktiskt mår riktigt bra nu.
"you never know how strong you are,
until being strong is the only choice you have"