Jag har pajat ryggen. Igen. Jag känner mig som en hypokondriker med förkärlek till bröstryggar. Men den är trasig. Inget jag inbillar mig. Typiskt! Just när jag blivit fri från inflammationen och faktiskt mådde riktigt bra i ryggen.Totte tror att jag hostat sönder något. Eller att en kota hamnat lite tokigt.
"Mäh, jag kan väl inte HOSTA sönder ryggen...?"
"Har du hört dig själv hosta någon gång?"
Jag tar tydligen i. Nu ska jag snart åka till jobbet och ta hand om andra människors ryggar, plus min egen. Här ska det knakas och brakas!