Det har varit en händelserik dag här ute på landet. Och jag missade alltihop. Blixten slog ner i ett av våra grannars uthus. Ca 200 meter från vårat hus. När jag kom hem möttes jag av poliser, brandbilar och insatsledare. Som tur är var huset tomt och inget annat började brinna.
Värst var det nog för våra andra grannar tvärs över vägen. De trodde att det var vårat hus som brann. När jag kom hem pratade vi länge. Det behövde de. Innan de fattade vad det var som brann, hade de hunnit tänka många tankar. På oss. På vad vi skulle mötas av när vi kom hem. Om våran kisse fanns inne. Hur länge det skulle ta innan brandkåren hittade till oss. Är det verkligen ingen inne i huset? Otäcka tankar.
När jag kom in möttes jag av en frånslagen huvudströmbrytare. Trasig dekoder. Ett modem som förmodligen brunnit inuti. Så nu sitter vi här. Utan TV, utan bredband och med ett trådlöst modem som är slöare än en trött sköldpadda. Hörs en annan dag. Klart, slut som Kalle brukar säga.
