Har vankat runt som en osalig ande den här natten också. Sovit en kvart här och där. Sen upp och röra på sig för att inte smärtan ska bli för outhärdlig. Börjar ni tröttna på mitt tjat om mitt nackspärr? Jag med, kan jag lova er. Men det har liksom tagit över precis allting här hemma. Väldigt smärtsamma tillstånd har en förmåga att göra det.
Idag ska jag i alla fall försöka ut och röra lite på mig. Ska till dansskolan och ha lite "inför terminen"-möte. Jag gillar det. Äntligen händer det någonting. Jag vill dansa nu! Ja, kanske inte precis just nu, men jag längtar som en tok efter alla elever och det härliga kaoset som är mitt liv.
