Kalle har ett motto han lever efter; no pain, no gain. Igår upptäckte jag ett par saftiga blåmärken på hans smalben. Båda smalbenen. Riktigt djupa blödningar. Det var varmt och svullet. Jag frågade vad han gjort.
"Mmmmm...vet inte..... Det kanske blev när jag studsade på studsmattan?"
"Nej Kalle, det tror inte jag. Man kan inte få sådana märken av studsmattan."
"Mmmmm.... Jag sprang nog in i rutschkanan, kanske?"
"Sprang du in i rutschkanan?"
"Mmmmm.... Eller det kanske blev när jag sparkade boll på verandan? Jo, det tror jag. Jag sparkade nog in i en stol. Så var det nog, mamma"
Kalle har alltså fått sådana smällar på sina smalben att jag är förvånad över att de inte gått av. Han kan inte säga hur det gått till, för han kommer inte ihåg. Det är tydligen inte så viktigt för honom, det där med smärta. Smällar man får ta, liksom....Det är viktigare att ha kul. No pain, no gain
