När jag hade jobbat ett bra tag som danslärare, blev jag erbjuden att börja undervisa på en dansskola till i närheten. Det var lärare som skulle få barn. Jag tackade ja. Blev kvar där. Körde dubbelt upp i många år. På det nya stället träffade jag en elev, Sandra. Hon hade bestämt sig för att sluta dansa och bara spela fotboll (tror jag att det var) istället. Hon ändrade sig snabbt när hon fick mig som lärare.
Efter ett antal år blev det för slitsamt att jobba på två dansskolor. Plus att jag var tvungen att utöka kursverksamheten på första stället. (Hänger ni med?) Sandra följde med mig. Fortsatte att dansa och utvecklas. Efter ett tag behövde jag hjälp, det gick helt enkelt inte att forsätta undervisa ca 30 timmar i veckan plus alla tävlingar själv längre. Då klev Bästis-Helena in i bilden. Vi blev ett riktigt radar-par på dansskolan. Det fanns ingenting vi inte kunde fixa.
Efter ytterligare ett par år behövdes mer hjälp. Sandra blev det självklara valet. Vi blev de tre musketörerna. Jag var den som höll ihop allt. På mina kurser var det inget tjafs, bara ösa som gällde. Eleverna stod i givakt när jag kom in i salen. Bästis-Helena var den nytänkande, hon såg saker som ingen annan tänkt på och utvecklade våra avslutningar något helt enormt. Sandra var tryggheten personifierad för många dansare. Det var henne alla berättade allt för. Vi tre tillsammans var faktiskt oslagbara. Vi har gått igenom många stormar tillsammans och våran vänskap är för resten av livet. (Är ni kvar?)
Men livet går vidare. Jag slutade på min älskade dansskola för att ta mig an nya utmaningar på en ny dansskola. Bästis-Helena har flyttat till USA och gift sig med sin älskade Paul. Sandra har fortsatt undervisa i dans på lite olika ställen. Tills nu. Nu äntligen får jag och Sandra jobba ihop igen! Ingen kan vara gladare än jag just nu. Det här kommer bli så jäkla bra! Välkommen Sandra till Säborg Dansstudio! Jag har saknat dig....
Efter ett antal år blev det för slitsamt att jobba på två dansskolor. Plus att jag var tvungen att utöka kursverksamheten på första stället. (Hänger ni med?) Sandra följde med mig. Fortsatte att dansa och utvecklas. Efter ett tag behövde jag hjälp, det gick helt enkelt inte att forsätta undervisa ca 30 timmar i veckan plus alla tävlingar själv längre. Då klev Bästis-Helena in i bilden. Vi blev ett riktigt radar-par på dansskolan. Det fanns ingenting vi inte kunde fixa.
Efter ytterligare ett par år behövdes mer hjälp. Sandra blev det självklara valet. Vi blev de tre musketörerna. Jag var den som höll ihop allt. På mina kurser var det inget tjafs, bara ösa som gällde. Eleverna stod i givakt när jag kom in i salen. Bästis-Helena var den nytänkande, hon såg saker som ingen annan tänkt på och utvecklade våra avslutningar något helt enormt. Sandra var tryggheten personifierad för många dansare. Det var henne alla berättade allt för. Vi tre tillsammans var faktiskt oslagbara. Vi har gått igenom många stormar tillsammans och våran vänskap är för resten av livet. (Är ni kvar?)
Men livet går vidare. Jag slutade på min älskade dansskola för att ta mig an nya utmaningar på en ny dansskola. Bästis-Helena har flyttat till USA och gift sig med sin älskade Paul. Sandra har fortsatt undervisa i dans på lite olika ställen. Tills nu. Nu äntligen får jag och Sandra jobba ihop igen! Ingen kan vara gladare än jag just nu. Det här kommer bli så jäkla bra! Välkommen Sandra till Säborg Dansstudio! Jag har saknat dig....
Bästis-Helena och Sandra
(Är ni fortfarande kvar? Längsta inlägget någonsin, tror jag...)