Det spökar på dansstudion. Inne i killarnas omklädningsrum. Det har blivit ett himla ståhej om detta, så här kommer historien om spöket i omklädningsrummet:
En kväll skulle jag stänga och låsa. Inget konstigt med det. Jag tycker inte om det, men jag gör det när jag måste. Jag pratade samtidigt med Totte i telefonen, ifall det skulle hoppa fram någon tjuv eller uteliggare eller något annat.
Gick runt och släckte alla vägglampor, lysrören i taket släcker man precis vid receptionen. Lampan i killarnas var den sista förutom lysrören som jag släckte denna kväll. Går i korridoren upp mot receptionen och hör ett litet rummel bakom, men bryr mig inte. Släcker lysrören och ser då att lampan inne på killarnas är tänd igen. Hmmm, tänder lysrören igen, går tillbaka till killarnas och släcker vägglampan igen. Bra så.
Tillbaka till receptionen och släcker lysrören. Men va fan.... Lampan inne på killarnas: tänd. Upprepar hela alltihopa en tredje gång samtidigt som Totte hör att jag börjar darra lite lätt på rösten. Tredje gången denna förbannade lampa är tänd igen går jag nerför trappen, stänger, låser, sätter mig i bilen och trycker på gasen.
Efter att detta hände har denna lampa levt sitt eget lilla liv. Ibland släckt. Ibland tänd. Jag har slutat försöka släcka den. Robert likaså. Knut skrattar åt alltihopa, men jag tror inte ens att han vågar titta om det är tänt eller släckt.
Nu har vi två alternativ:
Alt 1: Det är något riktigt knas med elen just till den här lampan som gör att den flippar ut emellanåt.
Alt 2: Det bor ett litet spöke inne på killarnas som har stora problem med sin rädsla för mörker...
Välj själva, jag vet vad jag tror i alla fall....
