För första gången någonsin grät jag till Let's Dance. När Laila och Tobias dansade sitt shownummer. Inte för att jag inte har blivit berörd tidigare, men allt innan har varit känslor som jag känner nästan varje kväll när jag undervisar. Men det här... Tårarna rann och jag kunde inte sluta. Men jag var tydligen i gott sällskap. Tony Irving kunde inte heller hålla tårarna borta.
Till alla mina elever; det är detta jag jobbar hårt med att få er att förstå. Att verkligen känna dansen ända in i själen. Vad ni än dansar. Det behöver inte vara ett dansnummer signerat Tobias Wallin, som efter detta klättrat högst upp på min personliga stege.
Till alla er andra; det är det här vi lever och brinner för....
