Jahapp, då har jag fått min dos av nålar i huvudet för denna vecka. Har precis kommit hem från sjukgymnasten, då känner jag mig alltid lite seg och frusen. Min ljumske håller på att återhämta sig och om ett par dagar ska jag nog vara fit for fight igen!
Det börjar dra ihop sig till terminens första tävling, och det märks på dansskolan! Förutom alla vanliga lektioner, har jag nu fullt upp med privatlektioner. ALLA vill finslipa sin dans lite, nya kläder ska sys och nya grupper kommer till som måste få en koreografi. Mitt i allt detta kaos hoppas jag verkligen att dansarna kommer ihåg varför de en gång började med detta, att de fortfarande känner glädje och lycka varje gång de får träna. Den dag jag förlorar den magiska känslan, det blir den dag jag slutar att dansa...Sen när det gäller tävlingar, hoppas jag verkligen att de har samma vinnarskalle som jag hade på den tiden det begav sig. Att ge sig f-n på att bli bäst! Och att inte ge sig förrens man har nått målet...
Den här veckans sjukaste:
Plastikkirurgin upplever ett uppsving av ett något annorlunda ingrepp; vi tjejer opererar fötterna som aldrig förr! Varför? För att komma i alla dyra designerskor... Vissa av oss vill smalare fötter, vissa förkortar stortån för att få en snygg båge. Även öronen behövs tydligen snyggas till. Detta pga alla tunga örhängen som vi absolut MÅSTE ha! Läkarna får alltså sy ihop örsnibbar som kluvits på mitten av för stora och tunga örhängen. Hörni tjejer, vad håller vi på med egentligen...?
"Jag älskar min kropp, den är så himla bra att ha!" / Anna Wretling
