Lugnet före stormen...

Att vara på dansstudion dagtid är en ganska skum känsla... Det är helt tyst, inga människor någonstans och ett totalt lugn råder. Torsdagar är den dagen jag brukar åka in dit efter jag lämnat Kalle på morgonen. Då går jag igenom musik och koreografi så att allting blir som jag tänkt mig under den kommande veckan. Jag brukar även hinna med att ta en fika eller lunch med de andra som jobbar där. Vi hinner ju aldrig riktigt prata med varandra på kvällarna då det är full fart som gäller, så det är ett bra tillfälle att snacka igenom lite nya idéer och lägga upp taktiken....

Mitt andra hem

Så kommer man dit på eftermiddagen och allting är helt annorlunda! Fullt med barn och ungdomar som pratar, skrattar, busar och har superskoj! Ju längre framåt kvällen det lider, ju högre blir medelåldern på dansarna. Men alla visar de samma glädje och entusiasm inför sin danslektion, kan man jobba i en mer positiv miljö?!

Kalle på danslekis...

...gör lite som han vill...

...men det blir bra till slut!!

Det känns som mitt andra hem, och det är det väl också. Jag älskar verkligen mitt jobb!! Alla människor, musiken, att få vara en del av det som så många människor älskar att göra. Till och med den lite ingrodda svettlukten efter hundratals timmars dansande, tilltalar mig.... Jag vet ärligt talat inte något annat som jag hellre skulle vilja göra!