ja, det är så det går till här

Second opinion. Eller "ny medicinsk bedömning" som det numera heter, är något vi alla enligt lag har rätt till vid allvarliga, kroniska sjukdomar. Ändå är det något som få utnyttjar eller ens vet om att de har rätt till. Och ibland verkar inte sjukvården heller vara medvetna om detta, utan nekar patienter att få en ny medicinsk bedömning. Vi skickar ju numera alltid min mans röntgenbilder till Danmark och de säger nästan aldrig samma sak som sjukhuset i Sverige. Men även inom Sverige kan det skilja sig åt. Olika landsting kan ge helt olika bedömningar över hur svårbehandlat eller allvarligt läget är. På både gott och ont, ska jag väl tillägga.

Jag har skrivit om våra egna erfarenheter tidigare. Läs här. Och återigen kan man ju ställa sig frågan, hur många har fått fel diagnos och blivit behandlade nästan till döds helt i onödan? Otäckt att tänka på, eller hur?

Under det dryga året som jag spenderat med att läsa, lära och inse hur vrickat det kan vara i Sveriges cancervård idag, har jag stött på en hel del berättelser som får en att haja till lite. En del via nätet, en del via samtal med personer som kontaktat mig via bloggen och en del via vänner. 

I en artikel i DN berättades om en kvinna med bukspottkörtelcancer som nekades en second opinion eftersom det var så tvärsäkert att det var cancer (som det dessutom inte gick att göra något åt). Hon sökte sig då till en privat klinik som startade behandling genast. Kvinnan blev akut dålig och en operation krävdes. Där såg man att hennes tarmar brustit pga behandlingen, men någon cancer fanns det inte ett spår av.

Jag har pratat med en kvinna som var planerad en operation i Uppsala. En HIPEC, samma operation som planerades för min man. Och precis som för min man fanns det helt plötsligt en tumör i någon annan del av kroppen. Något som hennes sjukhus på hemorten inte höll med om. Operationen avbokades.

En man (vän till en av mina närmsta vänner) med metastaser i levern fick beskedet av USÖ att det endast kunde göras en operation i Uppsala. När det sedan upptäcktes metastaser även på lymfan blev beskedet från USÖ "vi ses igen om ett år för att se hur det ser ut då". (När patienten ifrågasatte varför det inte ska göras någonting åt metastaser som växer fick han svaret "ja, det är så det går till här".) Han är nu inbokad för operation i Uppsala och hoppas på att få bättre hjälp där än en röntgen varje år.

Var jag än vänder mig och vad jag än läser så är det så här. Historierna om olika diagnoser i olika landsting tar liksom aldrig slut. Och det säger jag inget mer om än att cancervården i Sverige mest liknar ett lotteri med extremt höga insatser. Men det jag vill upplysa er om med detta inlägg är att kräva en second opinion. Alltid! Tänk inte att "sjukvården är så lika överallt så alla kommer säga samma sak". Nej, det är den inte och en annan läkare, i ett annat landsting kanske säger något helt annat och faktiskt tycker att det går att behandla.

Om du får ett tufft besked en dag från en läkare, när chocken lagt sig och förlamningen släppt:

Kräv en ny medicinsk bedömning. Det kan förändra allt. 

Imponerad över hans styrka. Alltid.