onsdag, juli 1

nu kan jag om gallan också

Det har varit tyst här en stund. Det har sina orsaker. Det har varit ett par otroligt röriga veckor som nu resulterat i att min man ligger inlagd på sjukhus med gallvägsobstruktion och gulsot. Så det här inlägget kan nog bli lite rörigt. Hela jag känner mig ganska rörig.  

Vi firade midsommar. Min man hade bara dagarna innan gått över till annan smärtlindring än Fentanyl vilket verkade fungera okej. Vi hoppades på att kunna fira midsommar utan en massa smärta. Det funkade på midsommarafton. På midsommardagen fick vi packa ihop lite snabbt för att åka hem. Han hade för ont. Efter det har smärtan återigen blivit värre och värre. Buken blivit mer och mer svullen. Vi ser att hans ascites är på väg tillbaka, tyvärr. 

Vi får ett samtal från läkaren i Tyskland. Han vill att vi kommer dit så fort som möjligt eftersom de har en alternativ behandling mot ascites som har fungerat bra vid flera tillfällen. Den finns så klart inte i Sverige. Vi planerar en resa i bil med ankomstdatum den 4 juli för att stanna i två veckor. Självklart är den nu uppskjuten.

Jag har tyckt i någon vecka att min mans ögon ser lite gula ut och tycker att detta bör kollas upp. Det tycker även sköterskan på VC som lägger om hans PiccLine. Min man ringer till onkologen för att kolla om han kan få en tid för en ascites-tömning dagarna innan planerad avfärd till Tyskland. Det får han och då planeras även blodprover för att kolla upp hans levervärden.

Levervärdena är alldeles för höga. Högst är värdet som indikerar gulsot. En akut röntgen planeras för att kolla vad som är orsaken. Genast får både min man och jag den där otäcka, geggiga klumpen i magen. Efter allt vi varit igenom hittills så tänker man alltid det värsta. Han blir inlagd och jag får snällt vänta hemma. Röntgen gjordes igår eftermiddag och sen är det väntan som gäller. Timmarna blir oändligt långa och du hinner tänka väldigt mycket under dessa timmar. Vi får veta av en överläkare på onkologen att han finner det högst osannolikt att detta skulle orsakas av metastaser i levern. Tidigare röntgen som gjordes för inte så länge sedan visade att levern och området runt är helt rent från metastaser. Men självklart finns det inga garantier. Okej. 

Idag kom så svaret. Det var som de misstänkte, detta är inte cancerrelaterat utan gallgången har blivit blockerad av andra orsaker. Imorgon görs en titthåls-operation där gallgången vidgas. Återigen tänker vi att nu kanske, äntligen, kan vi få bukt med hans smärta. Det knepiga är att inte ett, enda prov har indikerat att det varit något strul med hans galla. Den enda som nämt det tidigare var kinesiologen vi var till för ganska länge sedan nu. Han sa direkt när han började undersöka min man att det fanns lite problem med gallgången. 

Det som händer när gallan inte kan nå fram till tolvfingertarmen och tunntarmen är att det samlas i levern istället. Med gulsot som följd. Man kan få otroliga smärtor och svullen buk ihop med yrsel, matthet och illamående. Vi kan lätt sätta check på alltihop. Läs mer om gallvägsobstruktion här.

Så vad händer nu då? Nu hoppas vi att allt fungerar som det ska vid morgondagens titthålsoperation och att min mans smärtor kan avta något. Det vore fantastiskt. Vi har skjutit på vår resa till cancerkliniken en vecka. Vi håller alla tummar vi har för att vi kan komma iväg den 10e juli istället. Hans kropp behöver desperat att få bli stark igen. Vi vet sen förut att på min mans cancer har behandlingarna i Tyskland gett oss det bästa resultatet. Efter alla motgångar vi haft denna vår så skulle lite bra resultat behövas. 

Fortsättning följer. Tills dess, lyssna alltid på riktigt bra kinesiologer. 

Midsommar 2020