Utåt sett har det väl inte förändrats så värstans mycket. Jag är ju fortfarande jag. Den största förändringen har varit inuti mig själv. Jag ser på mig själv på ett helt annat sätt nu och har sänkt kraven rejält. Jag tillåter mig själv att ladda batterierna, ibland i flera dagar, utan att känna mig lat och ointresserad. Jag jobbar, umgås och tränar när jag tryckt på on-knappen och vilar och stänger in mig när off-knappen är intryckt. Utan att känna skuld över det. Fantastiskt bra.
Sen har jag upptäckt en sak. Jag bryr mig inte längre om vad folk tycker om mig. Jag vet ju att jag inte kan få allas förståelse om det här med HSP. Jag har fullt ut accepterat att jag inte kan få alla att fatta hur det är att vara HSP, hur skulle ni kunna det? Men det känns inte så viktigt. Jag vet vem jag är, människor runt mig vet vem jag är och det får räcka så. Sen att jag skriver om saker här har mest att göra med att hjälpa folk som kanske inte insett att de är HSP att få sitt lilla glödlampe-moment. Plus att det är lite av terapi för mig att göra det.
Kanske har med åldern att göra, men förr var jag otroligt engagerad i att alla skulle förstå min åsikt om saker och ting. Jag kunde klura länge på hur jag skulle få folk att tycka som jag och kände mig personligt sårad om jag inte lyckades. (Känns det igen, alla HSP-are?) Nu, not so much. Så. Jäkla. Skönt. De som vill tycka att jag ibland är för dryg, för lat, för ointresserad, för känslig, för arg, för tyst, för glad, för högljudd, för inåtvänd och för störig rent allmänt, är välkomna att göra det. Oftast (inte alltid) är jag nog benägen att hålla med. Ibland är jag för mycket av allt för att en icke-HSP ska kunna hänga med.
Men nu har jag hittat en styrka inuti mig själv som jag inte hade förut och är helt ärligt inte intresserad längre om vad folk tycker om mig. Punkt. (Sen kan det ju såklart vara ganska skönt om familjen och de närmsta vännerna har en viss förståelse, men det brukar lösa sig.) Du får helt enkelt gilla mig som jag är, som en HSP och allt. Eller tycka att jag är en knäppis, som en HSP och allt.
I don’t need your attitude, I have my own.