Det här med att resa. Speciellt själv. Det tar enormt på krafterna. En flygplats för mig är som ett rörigt Times Square innan nyår. Ett myller av tankar, känslor, ljud och dofter. Jag känner av och tar in allt. Efter en flygresa kan jag vara helt slut i två dagar. Jag fattar inte riktigt hur det gick till när jag år 2000 helt själv satte mig på ett plan till USA för tre veckor i New York. Kaxigt gjort.
Nu sitter jag på ett tåg på väg till fyra dagar på SM i Skövde. Det är ju inga problem alls förutom två saker. Snubben bredvid mig har JÄTTEMYCKET parfym på sig. Plus att snubben framför mig pratar JÄTTEHÖGT i mobilen. Alltså såhögtattinteensminahörlurarhjälper-högt.
Jag andas djupt i fyrkant (inte genom näsan) och längtar otroligt mycket till mitt hotellrum nu.
