Vidare läste jag om introverta och extroverta HSP. Var helt övertygad om att jag måste vara extrovert eftersom jag är runt människor väldigt ofta. Dessutom är jag alltid i fokus när jag väl är runt människor på grund av mitt jobb som danslärare. Då måste man ju vara väldigt utåtriktad, tänkte jag. Men så är det ju inte, har jag insett nu. Jag är introvert. Om jag har en möjlighet att välja så väljer jag att stanna hemma sju gånger av tio. Jag kan inte säga det nog många gånger, det betyder inte att jag är osocial. Det betyder att hela min kropp säger nej. Jag vill men jag vill inte.
De flesta introverta får stämpeln ”blyg” eftersom det är det samhället har bestämt att en person som inte pratar så mycket måste vara. Även det gäller inte mig. Eftersom alla (inklusive jag själv) har bestämt att jag är världens mest sociala och utåtriktade person med en massa ”bollar i luften”, blir min dom när jag sluter mig och inte vill prata, umgås eller möta blickar att jag är ”dryg” eller ”sur”. Men istället är det så här har jag fattat nu när jag lärt mig massor om HSP; en del introverta HSP-personer har en ”persona”, en lite starkare version av sig själv som plockas fram vid behov. Man är fortfarande sig själv, man har bara kaxat till sig lite och klarar av att umgås med massor med människor utan problem. Min ”persona” uppfann jag nog redan när jag var liten, ett sätt för mig att hjälpa mig själv. Men ibland (oftast) orkar man inte vara sin ”persona” hela tiden och måste pausa lite. Exakt så är det för mig. Det är det här som blir ganska förvirrande för omgivningen (vilket är helt förståeligt), ”vad blev du sur för nu?”. Förmodligen ingenting, jag blev bara akut trött i skallen och måste stänga av lite.
I boken ”Den högkänsliga människan” av forskaren och psykologen Elaine Aron (min husbibel från och med nu) fanns ett test. Jag skulle kolla om jag var för mycket ute eller inne. För mycket inne är inte bra för en introvert, man blir lätt lite (eller väldigt mycket) skygg och osäker när det gäller allt. Inte bra. Men att vara ute för mycket är inte heller bra, kanske säger sig självt. Självklart visade testet att jag är ute för mycket (surprise), och självklart protesterar kroppen om du pressar den för hårt. Det gäller ju alla. Men skillnaden för mig är ju att ”pressa kroppen” kan vara att behöva åka till Ica Maxi samma dag som jag måste till revisorn och sen vidare till dansskolan. (Här ber jag er komma ihåg att jag inte är knäpp, jag är HSP.)
I alla fall, när kroppen protesterar hos en HSP så blir symptomen följande: konstant trötthet, sömnlöshet, dålig matsmältning, spänningar i kroppen, migränhuvudvärk och nedsatt immunförsvar. Väldigt liknande utmattningssymptom, alltså. Jag kan sätta check på alla. Hela tiden.
Det här inlägget blev ju på tok för långt. Sorry. Men för mig betyder det otroligt mycket att få förklara varför jag uppträder lite knepigt ibland. (Eller mycket, beror på vem du frågar.) Nu när jag vet.
