torsdag, april 12

högkänslig eller gammal surkärring?

Så jag håller på att packa min väska. För fyra dagar borta i Tallinn på danstävling. Ihop med dansare och föräldrar. Jag vill inte.

Det här är ett ständigt återkommande moment i mitt liv. Det blir alltid så här. Jag vill men jag vill inte. Det blir jättekul men det kommer inte bli roligt alls. Jag är entusiastisk men jag orkar inte. Det här är något som man inte gärna delar med sig av eftersom man lätt anses ganska otrevlig om man säger ”det skulle vara jättekul men jag känner inte för att umgås med er”.

Självklart vill jag följa med på danstävling till Tallinn. Självklart vill jag följa med min son på fotbollscup. Självklart vill jag hälsa på goda vänner i en annan stad. Jag är ju inte knäpp. Men inför varje grej som ska göras så måste jag ladda mentalt och stoppa undan oviljan som finns inuti. Något jag förstått nu inte handlar om att jag är en riktigt otrevlig gammal surkärring (vilket jag trodde förut), utan mer om att hjärnan försöker skydda sig själv från att bli totalt överbelastad med intryck.

Så jag drar ett djupt andetag och fortsätter packa min väska. Det blir kul.

I want to do it all. I also want to do absolutely nothing.
             I want to do it all. I also want to do absolutely nothing.