Dance is not what I do, it's who I am

Vad gör man när man tappar gnistan? När man inte orkar? Hur hittar man tillbaka till känslan igen? Mitt första råd till mina elever som inte riktigt tycker att det är kul just nu skulle vara att ta en paus. Vila lite. Men det är ju inte riktigt läge för det nu. På lördag är det den första rikstävlingen för terminen och det är nu man ska känna sig på topp! Oövervinnelig! Så när man inte kan vila utan måste köra på, tänk tillbaka... På hur underbart det faktiskt är att få dansa. På hur otroligt kul vi har!

När jag känner mig trött, sliten och mest undrar va fan jag håller på med, går jag tillbaka i tiden. Tänker på allt sjukt roligt jag fått vara med om. Vilka roliga, knepiga, fantastiska människor jag mött genom åren. Något som jag totalt hade missat om jag inte hade valt att leva med dansen. Jag tittar på gamla dansfilmer. Asgarvar åt hur töntiga vi såg ut. Fascineras av vilka dansare vi faktiskt har varit. Fortfarande är. Lyssnar på musik som betyder något. Ringer till människor som vet hur det är och pratar av mig. Någonstans på vägen hittar jag tillbaka. Inser vilken tur jag har som får leva min dröm. Varje dag.

Bästis-Helena och jag under ett av våra många äventyr